pencez de moy

Den här dagen kommer inte att etsa sig fast i mitt minne. Men minnena vi pratade om idag har gjort det. Vi pratade om hur livet har sett ut än så länge. Många minnen.
 Vi pratade våra första riktiga minnen.
En sak som slog mig var att man egentligen bara vill minnas lyckliga minnen, det är något man sällan gör, eller i alla fall inte jag.


 Det är underbart att jag har någon som dig, någon som vet hur jag är ända ut i fingerspetsarna. Som alltid har funnits där och kommer att finnas vid min sida.
Du är min syster, min andra hälft och min bästa vän.  
Våran vänskap kan inte beskrivas med ord.


-Kommer du ihåg när vi var påväg hem från Uppsala med våra mammor, vi var ganska små?
- Var det då vi kissde på Runstenen?
- Haha! Nej inte då, vi var ännu mindre, vi satt i baksätet och lekte en lek..
- Lekte vi med våra godisklubbor som vi hade fått?
- Ja, kommer du ihåg det.. Trodde att det bara var jag som kom ihåg det.
- Klart jag kommer ihåg. Det var på kvällen, det regnade och var mörkt ute.
Visst var det så att vi tog en klubba ivar, så skulle vi gissa vilken färg det var. Och så fort det kom en bil som lyste upp , tittade vi vilken färg det var på våra klubbor och den som hade rätt fick äta upp sin klubba.
-  Ah så var det, och det var alltid du som hade turen på din sida, det har du fortfarande..
-  Det är väll som man säger; tur i spel men otur i kärlek?
 
Jag minns det som det var igår fastän det var länge sedan. Men vi kan leka samma lek idag eller kissa på runstenar för vi har lika roligt.