pencez de moy

Nu ebber den ganska bisarra och spontana helgen i Stockholm ut. Vet inte riktigt var jag ska börja men det känns som jag har varit allt och överallt på två dagar. Fick träffa "varma mackor på sängen" och sov med sex andra söderkisar i en 90säng i en tom lägenhet. Sist men inte blev jag frälst och gud älskar mig just nu.

Men just nu blev jag helt lyrisk i ett namn, ytlig kan man bli...

Jag saknar sommaren, värmen och "radomheten". Bara tanken på en kväll på Radön sittandes på klipporna med en av varje cider från systemet får mig att deppa.

Nu har jag haft en varma mackor konvesation i över 1 timme, mycket givade.

Vem är han, vad gör han,vad heter han? Jag blir galen.

Det känns som tillfälligheter styr mitt liv, som att det finns en tanke bakom allt och att det är någon form av ödet. Bara en sak att Hilton dyker upp från igenstans osv osv. På nått sätt är det kul men även som en jäkla räkmacka som inte flyter. Nu börjar jag babbla ut för mycket kan tänkas, men det är verkligen så att världen är liten, eller hur?

Helgen i allmänhet var riktigt trevlig. Brudarna och jag var ute i sthlm och flanerade. På vägen hem somnade jag på en tjej på tunnelbanan, vackande upp och en kille kollade på mig och garvade, själv skylde jag på att jag hade ätit sourcream-chips, vilket var delvis sanning. Lördagen spenderades på söder vilket var mys!

Det roligate var ändå när kompaniet skulle bus ringa, ringer till mig och försöker kränga med mig på en utekväll, "" radio 107.1" bjuder på allt hela kvällen. Panjoo rullar i bakgrunden, ganska sköna grabbar.

Tillbaka till verkligeheten, allt är som vanligt igen men ändå inte. Sommaren var underbar men hösten kommer bli jävlig, det känner jag redan nu. Det är som det är och det är bara att fokusera, allt kommer bli så nice sen hoppas jag.